Recension: A Way Out [PS4]

A Way Out är det andra spelet från Josef Fares som är mest känd för filmen Kopps och hans förra spel Brothers: A Tale of Two Sons (9/10). Den här gången har han med sin Stockholmsbaserade studio Hazelight tagit fram ett actionbetonat, asymmetriskt samarbetsspel.

Drivna av ett gemensamt hämndbegär samarbetar de två omaka kåkfararna Leo och Vincent för att fly från fängelset och hitta personen som svikit dem båda på olika sätt.

Klassisk biljakt där en kumpan kör och en skjuter.

Spelet är i grund och botten ett filmiskt actionäventyr med en väl genomarbetad berättelse vilken innehåller mängder av mellansekvenser. Den asymmetriska aspekten används för att ge spelarna olika upplevelser med Leo och Vincent. Det innebär att de kan prata med olika personer på varsitt håll eller att en kör bil medan den andra skjuter mot förföljare. Leo har en ganska våldsam personlighet medan Vincent är mer återhållsam, och vid några vägskäl måste de båda spelarna vara överens om vems plan som ska utföras.

A Way Out är ett renodlat tvåspelarspel och saknar helt enspelarläge. Du kan välja att spela i lokalt eller onlineläge, men det finns ingen matchningsfunktion utan du måste bjuda in en vän på ditt PlayStation Network-konto. Det räcker dock att en av spelarna har köpt spelet då en inbjudan låter gästen ladda ned spelklienten gratis för att spela tillsammans med sin värd.

Fantastisk utsikt och långt till närmaste polisstation.

Berättelsen är spännande och intressant, även om den är fylld med klyschor från fängelse- och gangstergenrerna. Röstskådespelarna håller toppklass och förhöjer verkligen upplevelsen. Grafik och ljud är båda väldigt bra, men på kontrollsidan finns det brister. Positionering vid platser där du ska utföra en handling är väldigt kinkigt och på vissa ställen tvingas jag stå och finjustera min karaktärs position om och om igen innan jag hittar rätt.

Trots den starka berättelsen får vi, medan vi spelar, bitvis en känsla av att vi tittar på en film snarare än att spela ett spel. Jag hade gärna sett att berättelsen togs vidare under spelarnas interaktion istället som nu när vi bokstavligen lägger ifrån oss handkontrollerna under längre mellansekvenser.

Någon gång ska väl vara den första för en Macken-referens i ett spel.

Spelet är som allra bäst under de adrenalinpumpande actionsekvenserna, där min absoluta favorit är sjukhusscenen. Scenövergångarna där mellan Leo och Vincent är vansinnigt snygga och både jag och min spelpartner sitter med breda leenden. Skjutsekvenserna och fordonskörandet är också underhållande, även om de är ganska långt ifrån racingspel med avseende på körkänslan.

A Way Out är ganska linjärt och inga av pusslen är särskilt svåra. Faktum är att vi kör igenom hela spelet på en sittning utan att köra fast någonstans. De renodlade samarbetssekvenserna där vi tvingas klättra synkroniserat eller slå ut två vakter samtidigt känns innovativa och nyskapande, och faktum är att det finns moment som jag skulle kalla helt unika och som vi med allra största sannolihet kommer att få se fler gånger i framtida samarbetsspel.