Recension: 7th Sector [PS4]

När eftertexterna till 7th Sector dyker upp blir jag väldigt förvånad. Det här stämningsfulla, pusselbaserade äventyret som fått mig att klia mig i huvudet och samtidigt häpna över att det skapades av en person. Sergey Noskov heter skaparen, en drygt trettio år gammal rysk kille som tidigare gett ut 35mm till PC. 

I en mörk, dystopisk och väldigt cyberpunk-doftande värld är det någonting som gått upp åt väggarna fel. Det är till en början svårt att sätta fingret på vad, men i den sjunde sektorn är saker inte vad de verkar vara. Allt börjar med att en brusig figur på en TV-skärm slänger sig fram och tillbaks mot kanten av TVn, och plötsligt lyckas bryta sig fri. En liten elektrisk signal drar iväg via kablar inkopplade i maskinen och det är denna jag får styra.

Med relativt enkla kontrollmetoder hoppar jag från kabel till kabel, hackar diverse utrustning och maskiner som står i min väg. Att styra en elektrisk impuls låter kanske lite tråkigt, men det ger mig ordentligt med tid att reflektera över de rum jag rör mig igenom.

Just observationsförmågan blir rätt viktig när det kommer till att lösa de pussel som dyker upp – allt från ledtrådar till kodlås till subtila hintar om vad som sker i samhället, går att se om jag har ögonen på skaft. Fördelen med att inte ha en fysisk kropp visar sig ibland vara en nackdel och som tur är finns det andra små maskiner att ta över och kontrollera för att lösa lite mer fysikbaserade pussel.

7th Sector är i huvudsak pussel- och utforskningsbaserat, men det finns även lite mer actionbetonade element och de är helt klart spelets svagaste sida. En liten bit in i spelet blir jag nämligen jagad av en hundliknande stridsrobot med fastmonterade maskingevär, men bara en liten stund senare är det min tur att kontrollera en sådan – hämnden är verkligen ljuv. Tyvärr är hundroboten varken särskilt kul eller intuitiv att styra. Kontrollerna är extremt dåligt anpassade till handkontroll när det kommer till att röra sig och sikta samtidigt.

För att vara ett relativt kort och handlingsmässigt ganska tunt spel lyckas 7th Sector imponera i sin stämning och miljö. Väldigt lite berättas rakt ut utan det mesta av handlingen får jag själv försöka pussla ihop genom att iaktta de miljöer och händelser som jag smyger förbi. Musiken gör sitt till för att verkligen försätta en i helt rätt dystopiska humör.

Efter att ha hackat ett antal terminaler, löst en mängd mer eller mindre kluriga pussel och handlingen nått sitt slut sitter jag och funderar på vad jag sett och upplevt, innan jag direkt startar spelet igen för att se om jag missat någonting, om det finns fler pussel att lösa som en liten elektrisk impuls i en neonupplyst, regnig och dystopisk sjunde sektor.