Recension: Murasaki Baby [Vita]

PlayStation Vita har sakta men säkert blivit en fantastisk plattform för indiespel med en numera strid ström av lanseringar varje månad. Det är kanske inte vad Sony ursprungligen hade som vision för plattformen, men faktum kvarstår att konsolen är ett bra hem för mindre titlar.

Murasaki Baby är en av dessa, som jag följt noga sedan jag såg det första gången på Gamescom förra året. Den intressanta grafiska stilen och spelets miljöer fångade direkt min uppmärksamhet och på den fronten gör italienska utvecklarna Ovosonico ingen besviken.

Målet med spelet är att hjälpa Baby hitta sin mamma, och detta görs genom att hålla hennes hand med pekskärmen. Du får hjälpa henne genom varierande miljöer, och beroende på hur de ser ut varierar hennes benägenhet att följa med. Om Baby är rädd eller orolig rör hon sig inte lika snabbt som när hon är lugn.

Lyckligtvis går det att skifta miljöer genom att svepa med två fingrar på baksidan av Vitan och du låser upp fler ju längre du kommer i spelet. Varje typ av miljö har även en speciell funktion som kan aktiveras för att lösa diverse pussel, och det kan vara allt från att skrämma alla karaktärer på skärmen till att sänka temperaturen för att frysa vätska till is.

Dessa säkerhetsnålar älskar att sticka ballonger. I synnerhet din.

Förutom att du ska hålla koll på Baby behövs ett vaksamt öga på den ballong hon bär med sig överallt. Den representerar hennes liv och du måste se till att inga vassa saker får den att spricka. Du kan greppa tag i den via pekskärmen precis som du gör med Babys hand och det tog mig ett par försök att få till koordinationen med att hålla styr på båda samtidigt.

Även om styrningen är kreativ och tidvis ganska kul känner jag att den blir till en last vid för många tillfällen. I synnerhet i de senare delarna av spelet är det svårt att hitta ett bra sätt att hålla Vitan eftersom du behöver skifta miljöer på baksidan, men samtidigt hålla koll på både Baby och hennes ballong på framsidan. Det skapar irritationsmoment som skulle kunna undvikas med ett mer traditionella styrsätt.

Jag tycker dessutom att det är synd att jag måste skymma den helt fantastiska grafiken med mina fingrar. Presentationen i Murasaki Baby är generellt sett den bästa jag har upplevt på PlayStation Vita, med allt från den lysande konststilen till den stämningsfulla ljuddesignen och musiken. Det hela skapar en upplevelse som kort sagt är underbar.

Berättelsen är ganska kort och speltiden landar på ungefär ett par timmar, men det är en sagolik upplevelse att hjälpa Baby i hennes försök att hitta hennes mamma. Detta tillsammans med det faktum att spelet är ett grafiskt mästerverk gör att det absolut är värt att spela igenom trots mina klagomål på styrningen. Faktum är att slutet av berättelsen visar att det finns en poäng med pekskärmsstyrningen, och det är faktiskt ett av de bättre sluten jag har sett i år. Murasaki Baby nådde inte mina skyhöga förväntningar, men är ändå ett bra spel.