Recension: Kickbeat: Special Edition [PS4]

Musik- och rytmspel är inte en lika stor genre som den när Electronic Arts och Activision dränkte marknaden med diverse utgåvor av Guitar Hero och Rock Band. Zen Studios tycker dock att det är dags att sparka liv i denna slumrande genre igen med Kickbeat: Special Edition.

Som en röd tråd i spelet finns en något tunn berättelse som lägger grund för upplägget. Du spelar som Lee, som är en städare i ett buddhistliknande tempel där man vaktar en viktig sfär som innehåller all världens musik. Vid ett inbrott blir sfären stulen och det enda som återstår är 18 låtar. Av en händelse är detta just de 18 låtar som du spelar igenom för att kunna återta sfären och återställa all världens musik. Det är inte svårt att se att narrativet befinner sig i baksätet och att musiken och spelkänslan är i fokus.

När musiken börjar spela står du placerad mitt i en cirkel och likt en kung fu-film närmar sig fiender för att du i tur och ordning ska kunna spöa upp dem. Detta gör du med hjälp av knapptryckningar när fienderna når en viss position och detta överensstämmer med musiken som spelar. Fienderna har olika färger vilket indikerar hur de kommer att agera. Gula fiender kommer i en långsammare takt än blå fiender och röda fiender kommer två och två, vilket då innebär att du behöver trycka ner två knappar samtidigt för att undvika att bli träffad.

Det grundläggande målet är förstås att besegra alla fiender och undvika att få stryk. När du blir träffad tappar du hälsa och när din hälsa hamnar på noll får du snällt börja om från början i låten. Det finns även en Chi-mätare som kan aktiveras likt ”Star Power” i Guitar Hero och det gör i praktiken att din poäng dubblas så länge den är aktiv.

Ibland dyker det även upp missiler på dansgolvet. Inget konstigt med det.

Fiender har även lite godsaker du kan snappa upp om du är snabb nog, och dessa är till exempel en bomb som eliminerar alla motståndare som är i närheten eller en sköld som skyddar mot skada.

Den absolut starkaste punkten i Kickbeat är helt klart musiken. Artister som Celldweller, Marilyn Manson och Rob Zombie är några av höjdpunkterna och överlag passar musikstilen väldigt bra in på just det jag lyssnar på. När du har spelat igenom de två kampanjerna i spelet har du dessutom möjligheten att antingen ge dig på högre svårighetsgrader eller maratonsessioner i överlevnadsläget.

Spelet släpptes för ungefär ett år sedan till PlayStation Vita och PlayStation 3, men dessvärre har inte mycket hänt sedan dess. Varför detta spel ändå får titeln ”Special Edition” är något som förbryllar en aning. En handfull nya låtar har lagts till, men i övrigt är det i princip samma spel.

Kickbeat erbjuder solid underhållning genom att ha ett bra soundtrack och en ganska kul variation på det klassiska rytmspel-konceptet, men det saknas verkligen djup. Musiken i spelet är omsorgsfullt utvald för att passa in i de rytmiska slagsmålen, och de lyckas till och med att få band som P.O.D och Papa Roach att passa in. Det är ju en bedrift bara det.