Mikrotransaktioner – billigare spel eller en guldkalv för utvecklarna?
Få ämnen väcker så mycket känslor i vår värld som mikrotransaktioner, framförallt när det gäller fördelar och att snabbt komma vidare i spelet. Acceptansen av nedladdningsbart material eller kosmetiska uppdateringar är större, men även här finns två läger.
Innan Sony släppte den första PlayStation-konsolen distribuerades konsolspelen på cartridge och datorspel på kassett eller diskett. I datortidningarna kunde du få en diskett med ett demo eller en shareware-version. Shareware var en en licensform där du erbjöds en begränsad version men där det gick att låsa upp hela spelet med en kod om du betalade. Det går att argumentera att detta var startskottet för ”free-to-play”-modellen där ett spel eller en del av ett spel är gratis.
En annan modell kallas ”freemium”, där hela spelet är gratis men där du begränsas om du spelar utan att använda riktiga pengar. Exempel på denna modell är spel som World of Warcraft där du får spela gratis upp till level 20, men inte kan chatta eller handla med andra spelare, eller Star Wars: The Old Republic där du får färre karaktärsplatser, ett tak för mängden pengar och mindre väskor.
Personligen har jag alltid ansett mig tillhöra motståndarna. I spel som Plants vs Zombies 2: It’s About Time vägrade jag att betala och nötte istället banorna tills jag klarade dem utan fördelarna med specialväxter och fler boosters. Men på senare tid har jag kommit på mig själv att spendera pengar ändå. Och i flera av spelkategorierna.
Ett bra exempel är Gems of War där spelare med PlayStation Plus erbjuds ett litet lockbete gratis på klassiskt langarmanér. Spelet visar sig dock vara en riktig pärla bland matcha-3 spel och är utvecklat av Infinite Interactive som även ligger bakom Puzzle Quest-serien. När jag hade lagt ned ett tvåsiffrigt antal timmar i spelet, likställde jag ett köp av juveler med att ha betalat för spelet innan jag började spela och köpte ett startpaket.
Matcha 3 med rollspelselement
Mängden spel av den här typen ökar hela tiden, även i konsolvärlden. Efter stora framgångar i Asien, framförallt Korea, Kina och Ryssland, kommer vi förmodligen att se en fortsatt ökning även hos oss i väst. Sedan de smarta telefonernas intåg har spelvanorna ändrats och även bland stortitlarna syns tendenser att möjliggöra kortare spelsessioner men även införandet av mikrotransaktioner. Säsongspass är ett sätt för spelföretaget att få spelarna att fortsätta betala efter köpet av spelet, även om de inte alltid kan klassas som mikrotransaktioner.
Avslutningsvis vill jag citera skaparen av Minecraft; Markus ”Notch” Persson, där han 2011 sade: ”people who think ’free to play’ is a great future are mostly game developers, not game players.”
Vad är din relation till mikrotransaktioner?
Om skribenten
Jesper
Uppsalabo som jobbar med IT-säkerhet. Slukar spel i alla former, och har haft det som den största hobbyn i över 30 år. Min första konsol var Philips G7000 som hade 64 bytes RAM. Föredrar actionäventyr med rollspelselement. Förutom spel blir det en hel del TV-serier, serietidningar och Brynäs-matcher i hockey.
Lämna ett svar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.
Transaktionerna i spel kommer bli dess död! Jag har hittills lyckats låta bli att betala i ett enda spel.. (om man bort ser från när min 3 åring kom över tvspels dosan och köpte kostymer i nå spel för 230 spänn 🙂 nu mer har jag lösen på köp, hoppas den gäller i spelen också) men men kan ju vara för att jag är gammalmodig vill ju ha alla mina spel fysiskt också så jag kan fylla ut väggarna i mitt game cave 😀
Så länge jag känner att jag får ett ”komplett” spel utan att behöva betala för microtransaktioner och/eller dlc så stör det mig egentligen inte. Jag har inga problem med andra som spelar WoW kan köpa allt från mounts eller guld till en omdelbar boost till level 90 så länge jag kan spela spelet i den takt jag vill och att det inte finns en massa artificiella hinder som jag måste betala mig förbi.
Spel som farmville och dess gelikar där man bara kan spela ungefär 15 minuter / dag innan man blir tvungen att plocka fram plånboken däremot lockar mig inte det minsta.
Sedan spelar jag ju i princip bara singleplayer eller Co-op spel, så jag berörs ju inte direkt av eventuella Pay-2-win-aspekter av det hela.
Jag hamnar i samma kategori som Quint. Jag tycker att det är tråkigt när fullprisspel hänger extra prislappar framför ögonen på mig, men många utvecklare har blivit bättre på att låta det vara lite mer diskret jämfört med ett par år sedan.
Så länge jag inte märker en uppförsbacke som är designad med en prislapp i åtanke kan de få lov att ta betalt vad de vill av de som vill ha kosmetiska tillägg eller tidsgenvägar.
Vore intressant att veta hur inkomstkurvan ser ut vs kostnader — och visst är det så att max 10% av alla användare betalar alls? Jag gillar spel där man betalar en gång och har allt tillgängligt och inga dumma ”köp”-uppmaningar. Speciellt med barn som spelar är det väldigt obehagligt att de bombarderas med den typen av hinder, eller för den delen insprängd reklam. Betalar hellre 50-100 SEK för en Angry Birds än att tvingas dras med reklam mellan banorna. Jag menar, en bok på Kindle kostar i den storleksordningen och de har ganska så kort livslängd i förhållande till spelet…