Kampen mot skämshögen
Här på PSbloggens redaktion pratas det ibland om den så kallade skämshögen. Ni vet den där högen med spel som man har köpt men inte hunnit ta tag i än. I dagens digitala samhälle där tillgången till spel är stor och spelbranschens giganter ofta gödslar med rea-tillfällen är det ganska lätt att bygga upp en sådan hög, framförallt då många spel tar lång tid att klara eller online-titlar utan egentliga slut suger upp tid för en.
För mig är skämshögen även nära besläktad med den så kallade skämslistan som i sin tur handlar om de där titlarna som man borde ha spelat men kanske inte riktigt haft chansen eller ibland lusten att ta tag i.
Jag kan exempelvis pinsamt erkänna att min erfarenhet av serien Metal Gear är begränsad till att ha spelat någon timme av klassikern Metal Gear Solid, vilket gavs ut 1998. Jag tycker att spelen ser riktigt spännande ut och jag gillar konceptet, men det har inte blivit något mer av det helt enkelt. Då och då ploppar det upp en ny titel i serien och jag blir återigen påmind om gamla synder. Trots detta har jag under åren som har gått snappat upp så pass mycket av spelens handling att jag kan tala mig ur en situation om ämnet kommer på tal, men det med nöd och näppe.
En annan aspekt av det här med spelen som vi skäms över att inte ha spelat, har med tid att göra. Inte bara som i att jag måste ta mig tid för spelandet i min vardag utan även på andra sätt. För som i mitt fall ovan kan det gå väldigt lång tid innan jag tar tag i ett spel eller en spelserie, detta samtidigt som spelvärlden och tekniken utvecklas, ribban höjs och helt plötsligt kanske det inte går att få samma upplevelse av spelet som om jag hade spelat det under dess storhetstid.
Vissa spel blir ju inte tidlösa klassiker genom sina tekniska bedrifter eller handling utan lever huvudsakligen vidare genom nostalgin och känslorna vi har laddat dem med, något som kanske blir svårare att skapa för en eftersläntrare när spelet känns daterat eller när online-funktioner är nedlagda.
Med dessa tankar färskt i minnet blev jag nyligen överraskad när jag fick höra att en bekant hade börjat spela igenom den gamla JRPG-pärlan Final Fantasy VII för första gången. Det blev inte bara ett snabbt ”prova på” för att sedan byta till något annat, utan så gott som en hel genomspelning. Trots sina 22 år sedan släpp, höll spelet honom fastlimmad ända till slutet. I skrivande stund sitter han fast på sista bossen, något som jag minns att jag också gjorde för många år sen när jag spelade det för första gången.
Med min kamrats Final Fantasy-spelande som inspiration leker jag därför med tanken att göra ett ryck och ta tag i ett spel som har fått vänta riktigt länge. Det blir pinsamt nog inte något ur Metal Gear-serien, utan en titel som jag har velat spela länge men inte har haft i min ägo förrän nyligen, nämligen det ursprungliga Silent Hill från 1999, startskottet för en serie vars andra titlar har gått varma på mina konsoler.
Har du som läsare en hög med ospelade spel som ligger och jäser och finns det några titlar du skäms över att inte ha spelat? Berätta gärna i kommentarsfältet nedan!
Igenkänningsfaktorn är skyhög. Jag har på sistone gjort en del försök att återvända till gamla spel, då jag missade mycket från bland annat SNES-eran eftersom jag inte hade konsoler på den tiden.
Jag är också inne på att göra ett krafttag med Final Fantasy-serien, men det är en skrämmande tanke då det handlar om en kopiös tidsinvestering. I synnerhet när man jonglerar detta med alla nya spel som kommer ut. Med tanke på att fler och fler av dessa gamla spel finns tillgängliga på handhållna enheter så funkar de bra som pendlingsspel.
I slutänden får man dock erkänna för sig själv att det är okej att inte ha spelat allt, och släppa stressen som skapas av denna FOMO-känsla. Ibland är det rätt skönt att bara gräva ner sig i något som du har spelat hundra gånger förr, och känns bekant och tryggt.
Min skämshög är stor Playstation 3 är det 28 och till Playstation 4 är det 15 varav jag fick en beställning på 2 Playstation 4 spel.
Ska läggas till att man har en del man inte ens tagit bort plasten på ens. Bara att köpa och lägga i bokhyllan som inte är en bokhylla dvs spelhylla.
Har du tagit tag i något spel som har väntat riktigt länge då? 🙂
Kan bara spela ett spel åt gången
Höll mig utan skämshög ganska väl fram till och med ps2-generationen men efter det har den bara växt och växt. Har en bunt ospelade spel till alla möjliga konsoler, har t.ex fortfarande långt efter att ha bytt till nyare system fortsatt fylla på med mer gamla ps2-jrpgs för att spela ”vid tillfälle”.
Mest irriterande är kanske de spel man skaffar dubbletter av ”i onödan”, t.ex köpte jag alla spel i Atelier Arland trilogin till ps3 förrförra året för att det verkade vara ett hyfsat ställe att börja prova Atelier-serien på. Efter att bara ha spelat igenom första spelet och haft de andra två liggande i skämshögen något år har jag nyligen köpt om trilogin på steam när det släpptes där (för att kunna spela i högre upplösning och inte behöva lyssna på min alldeles för högljudda ps3 när jag spelar). Givetvis har jag fortfarande inte tagit tag i del 2 & 3 där, så nu har jag både ps3 & steam-versionerna i skämshögen 🙂
Just steam är dessutom den överlägset största boven vad gäller skämshögar, där bara steam innehåller 661 spel av vilka jag nog knappt ens startat 100, blivit alldeles för många onödiga köp på reor & humble-bundles.
Ja, Steam är nog en vanligt förekommande bov i fall som de här. T.o.m. jag som är en ganska blygsam användare har en bunt med spel där som väntar på att spelas 🙂
Själv har jag börjat beta av min skämshög på allvar i år, och även om det fortfarande är ett högt berg av spel har det varit riktigt givande att beta av ett par riktigt välgjorda spel och äventyr med intressanta designval.
Hittills har jag avslutat fler spel än vad jag skaffat i år, vilket måste vara första gången på länge, men så har jag också övergett Humble Bundle och Steam-reor helt på sista tiden.
Ska bli riktigt spännande att se hur Silent Hill står sig idag. Är lite sugen på att spela igenom tvåan då jag bara kört det lite hemma hos en kompis när det begav sig, men fastnade aldrig riktigt då jag inte var särskilt förtjust i genren på den tiden.