Martins PlayStation-fynd i Japan, del 1

Under mina tre veckors semester i Japan, erbjöds det en del tillfällen att botanisera lite grann i de olika affärerna som säljer spel och elektronik. I vår favoritstad Kobe finns ett stort shoppingcenter som kallas Umie och där översta våningen är fullspäckad av godsaker. Det rikstäckande företaget Sofmap stoltserar här med elektronik i överflöd men även ett ganska omfattande utbud av speltitlar.

Det som är så trevligt är att spel som har återlämnats eller inte har sålts, erbjuds till ett mycket lägre pris än de nya titlarna; lite som MediaMarkt, men bra. Förutom att plocka på mig paketeringen av Persona 3: Dancing in Moonlight och Persona 5: Dancing in Starlight för ringa 14000 Yen, fick jag även en smått galen idé när det gällde de prissänkta spelen.

Jag bestämde mig nämligen för att inhandla samtliga spel som var prissatta 1100 Yen (c:a 90 kronor) och billigare. Den enda titeln som jag kände igen var BulletGirls, vilket slumpades bort för 700 Yen. Förmodligen inte värt pengarna men det är ju dumt att frångå sina principer, eller hur?

Jag tänkte under sommaren att delge er små korta texter med mina reflektioner över de titlar som jag fann intressanta och först ut är The Idolm@ster: Must Songs Red (アイドルマスター マストソングス 赤盤/青盤). Tack och lov visade det sig att detta var ett förnämligt fynd, speciellt eftersom jag hoppades att det var ett rytmspel, vilket det var.

Det är lätt att ryckas med i den glada musiken och färgexplosionerna!

I en trevlig korsning mellan Idolm@ster-serien och Taiko Drum Master, levereras trallvänlig och medryckande J-Pop så att öronen blir rosa och alldeles varma. Grundupplägget bygger på att först samla på sig pengar genom att trumma sig igenom enstaka låtar. Inkomsten använder du sedan för att betala för konserter, vilka innehåller två till fyra låtar som spelas igenom en efter en.

Upplägget med att bara behöva särskilja två olika sorters trumslag kan tyckas vara enkelt, men i de högre svårighetsgraderna luras hjärnan gång på gång. Det är inte sällan som jag avslutar en hel repertoar med att missa det näst sista slaget och därmed berövas en perfekt genomspelning.

Utbudet av musik är ganska stort och jag förundras snabbt av hur enkelt de medryckande tongångarna biter sig fast i hjärnan och vägrar släppa taget. Självklart hittar jag snart ett antal favoritlåtar som jag desperat söker upp för att lägga till i mina spellistor för musik.

Med sin repertoar av bra och svängiga låtar, det robusta spelsättet från Taiko no Tatsujin och det sockersöta grafiska upplägget, faller The Idolm@ster: Must Songs mig helt och hållet på läppen. Jag återvänder gång på gång till spelet för att riva av några låtar och när jag inte spelar, hör jag musiken i huvudet och nynnar med. Spelet är helt klart värt den ringa investering som jag gjort!