Förhandstest: PlayStation VR

Eftersom jag är hur gammal som helst minns jag fortfarande hur det var att testa Virtual Reality under 90-talet. Jag testade ett halvkasst skjutspel i förstapersonsperspektiv med vektorgrafik och var faktiskt inte superimponerad. Annat var det på Gamescom för två år sedan när jag fick prova mech-stridsspelet Hawken med Oculus Rift. Närvarokänslan var otrolig, och när Sony presenterade Project Morpheus (som det först hette) till PlayStation 4 blev jag riktigt förväntansfull.

Nu har jag äntligen fått testa PlayStation VR, och jag är helt såld.
Jag brukar ju vara rätt blasé när jag testar nya spel och ny teknik. Det blir lätt så när man har skrivit om spel i nästan tio år och åkt på otaliga mässor och pressevenemang. Men jag blev som barn på nytt när jag först fick ta på mig det glänsande vita skärmheadsetet med tillhörande hörlurar och efter en snabb kalibreringssession fick spela London Heist, som är tänkt ska bli ett fullfjädrat spel i framtiden.

Det tog ungefär tio sekunder innan jag slutade tänka på att jag satt på en stol med ett visir på huvudet och två plastpinnar i händerna, och ytterligare tio sekunder innan jag glömde bort hur fånig jag förmodligen såg ut.

Ät bly, söndagsförare!

London Studios första teknikdemonstration utspelas i en bil, där jag satt i passagerarsätet medan min förare gav mig instruktioner. Med en PlayStation Move-kontroll i vardera hand kunde jag flytta mina händer, och med avtryckarna gick det att plocka upp och släppa föremål, öppna handskfacket och liknande. När motståndarbilarna började komma greppade jag en uzi och började peppra ned fienderna, och när ammunitionen tog slut plockade jag upp ett nytt magasin och tryckte in det i vapnet med ett tillfredsställande ka-klunk-ljud. Det gick till och med att öppna passagerardörren och titta bakom bilen (och såklart även skjuta).

Det är vid såna tillfällen man påminns om att det här är ett helt nytt sätt att spela.

Sedan var det dags för The Deep, som även det utvecklats av London Studio. Detta teknikdemo var mycket mindre interaktivt, då det inte använde några Move-kontroller, men här gick det istället att gå omkring i en kvadratisk hajbur som mätte ett par meter på varje sida. Vad som började som en fridfull och kontrollerad färd ned mot havets botten blev snart dramatisk när jag hörde ett ljud bakom mig, vände mig om och fick se en haj simma förbi buren.

Just det faktum att jag hörde varelsen innan jag såg den gjorde upplevelsen rejält påtaglig, och jag bävar inför tanken att spela ett skräckspel i framtiden med PlayStation VR.

Haj, how are you doing today?

Hur hajupplevelsen slutade behöver jag inte avslöja, men det var rejält spännande. Och tack vare att det faktiskt gick att gå omkring (om än något kontrollerat, då visiret faktiskt är sladdanslutet och inte trådlöst) gick det att titta ut genom burens galler och titta uppåt och nedåt.

Nu var det här två väldigt välkoreograferade uppvisningar av vad tekniken har att erbjuda, men de gav helt klart mersmak. Grafiken var inte alltid knivskarp, men det känns inte som det viktigaste här. Bilduppdateringsfrekvensen var toppen, bilden var skarp och visiret satt bra på huvudet. Det här känns helt klart som framtiden, och jag är otroligt pepp på att se det färdiga resultatet.

Exakt när PlayStation VR släpps vet vi inte, men det ska ju bli någon gång under 2016. Jag kommer att äga en vid releasedatumet, den saken är säker.