Förhandstest: Bandai Namco

Ett av de mest fullmatade mötena man kan få på Gamescom varje år är hos Bandai Namco, som för enkelhetens skull oftast bakar ihop alla sina spel på en och samma plats. Där kan jag sedan bläddra fritt i demostationen mellan de olika spel som ställs ut. Och för att fortsätta i enkelhetens tecken kommer jag att sammanfoga spelen jag fick ta del av där i ett och samma inlägg.

Titlarna som låg i huvudfokus i år var Unknown 9: Awakening, Little Nightmares III, och Dragon Ball Sparking Zero, och jag tog mig därför an just dessa spel i nämnd ordning.

Just Unknown 9: Awakening låg högt på intresselistan på förhand, dels för att trailrarna har sett intressanta ut, men även för att det har varit svårt att riktigt få grepp om spelmekaniker från detta förhandsmaterial. I grund och botten handlar det om ett actionspel i tredjepersonsperspektiv med en del smygelement, men det finns en rad intressanta variationer jämfört med många andra titlar i genren.

Striderna kräver exempelvis en hel del taktiskt tänkande, vilket gjorde att jag mötte ond bråd död ett flertal gånger när jag rusade in i strider utan en konkret plan. För att vara mer framgångsrik i bataljerna kan du ta över kontrollen av fiender och få dessa att attackera varandra på ett effektivt vis, så att du helt enkelt slipper dra hela det tunga lasset själv. Denna förmåga pausar dessutom praktiskt nog händelserna i spelvärlden, så att du kan säkerställa att en attack gör så mycket skada (nytta?) som möjligt. Givetvis har du egna attackförmågor också, men dessa kommer inte att vara tillräckliga om du inte är riktigt skicklig.

Det tog några omgångar innan jag greppade helheten av stridsmekanikerna, men när det väl klickade kändes det väldigt tillfredsställande när jag stod kvar som sista levande karaktär. Det hela blir en svängig dans där jag hoppar fram och tillbaka mellan fiender och min egen karaktär, använder exploderande tunnor som fällor, och när mina förmågor har laddats upp på nytt är det dags att ta över en ny fiende för att skapa ytterligare kaos. Det blir dessutom ett taktiskt avvägande om vilken fiende jag ska kontrollera, eftersom de har olika former av attacker och för- och nackdelar.

Demon jag fick spela innehöll dock inte några av smygelementen, utan fokuserade istället på öppna strider mot flertalet fiender. Om denna bit också implementeras väl kommer det att bli ytterligare en krydda i en redan ganska spännande upplevelse som vi kommer att kunna ta del av redan den 18 oktober.

Nästa spel på menyn var Little Nightmares III, vilket som säkert är bekant, är en spelserie med svenska rötter. Det är dock inte Tarsier som ligger bakom detta spel, utan det är istället skräckmästarna Supermassive Games, som bland annat ligger bakom The Dark Pictures-spelen och Until Dawn. Trots detta byte av utvecklare känns spelet väldigt bekant om du har spelat något av föregångarna, och de har lyckats fånga stämningen på bästa möjliga vis.

Eftersom delar av spelupplevelsen fortfarande är under embargo kommer jag att återvända till Little Nightmares III i framtida inlägg för att kunna ge en större helhetsbeskrivning, men det är tydligt att Supermassive är på väg åt rätt håll för denna kusliga uppföljare.

Sist ut blir en kortfattad sammanfattning av mina upplevelser från Dragon Ball Sparking Zero. Den blir dels kortfattad på grund av min begränsade erfarenhet med källmaterialet, men även för att demon var väldigt innehållsfattig. Det fanns nämligen bara tillgång till Battle-läget, vilket ger dig möjlighet att välja din favoritkaraktär samt din favoritantagonist och sedan dela ut diverse käftsmällar. Jag har spelat ett flertal av dessa spel och jag har nog aldrig lyckats klaffa med stridssystemet som känns snudd på oförändrat i många år nu.

Det är svårt att bedöma spelet överlag bara baserat på denna sparsmakade erfarenhet, men om du har spelat Dragon Ball-spelen från Bandai Namco de senaste åren, och gillar dem, är det väldigt sannolikt att du gillar även detta.