Mina första timmar med Hatsune Miku: Project Diva Future Tone

Nedräkningen gick till noll, spelet var nedladdat och orgien i vocaloidmusik kunde börja! För några veckor sedan satt jag salig framför den största och mäktigaste versionen någonsin av popdivan Hatsune Mikus spel. Nu har jag tillbringat några timmar tillsammans med världens största artist (hon har sjungit hundratusentals sånger) och jag kan redan berätta att jag har mängder av glädjefyllda timmar framför mig.

Grundstommen i spelet är Hatsune Miku: Project DIVA Arcade, ett spel i klassisk arkadutformning med skärm, högtalare och stora knappar att hamra på i takt med musiken. Sedan introduktionen i japanska spelhallar 2010, har spelet utvecklats konstant och är nu inne på sin tjugonionde iteration, nu kallad Hatsune Miku: Project DIVA Arcade Future Tone.

I spelhallsversionen finns endast PlayStation-knapparna fyrkant, triangel, cirkel och kryss. Den nuvarande versionen som jag spelat på i Japan har dessutom en rörelsekänslig yta som används för att dra fingret åt olika håll; ett nytt sätt att öka interaktivitet och svårighetsgraden. Det finns även en funktion där jag som spelare kan använda ett personligt spelkort för att spara framgången i spelet samt lagra information om namn och vilka kläder (moduler) som jag låst upp.

I PlayStation 4-versionen finns de flesta funktioner överförda från arkadspelet och självklart lagras mina framsteg automatiskt. Något som förändrats i översättningen till PlayStation-plattformen är tillägget av att använda styrkorsets knappar. Detta ska snart visa sig vara spelets svaghet och får mig att konspiratoriskt misstänka ett samarbete med vissa företag som tillverkar specialkontroller till spelet.

Jag behöver en sådan här, förutsatt att den fungerar med arkadversionen…

I de låtar där tempot är högt och svårighetsgraden överstiger sex (av tio möjliga), visar det sig att det är väldigt svårt att hinna med att trycka lika snabbt på styrkorset som på knapparna; vänster hand är helt enkelt inte lika tränad som höger. Detta gör att DualShock 4-kontrollen känns i det närmaste som ett handikapp om jag jämför med upplevelsen från spelhallarna.

När det kommer till musikutbudet är det fullkomligt fantastiskt. Här finns verkligen något för alla, speciellt om du har köpt båda musikmodulerna (Future Sound och Colorful Tone), då varje modul innehåller 100-120 låtar, beroende på vilken du har laddat ned. Tidlösa klassiker såsom Erase or Zero, Packaged, Luka Luka★Night Fever varvas med (för mig) mindre kända verk som till exempel den sköna, gränsöverskridande upplevelsen After Burner från SEGAs klassiska arkadspel med samma namn.

…om du nu tvekade på att det fanns kläder att köpa…

Även om jag har spelat alldeles för många timmar av Hatsune Miku: Project Diva F (8/10) och Hatsune Miku: Project Diva F 2nd (9/10), och känner igen en hel del av låtarna, känns det ändå som att jag får lära mig allt på nytt. Anledningen är att rytmen och knapptryckningarna är helt annorlunda jämfört med tidigare PlayStation-versioner, eftersom jag nu spelar spelhallens tolkning av musiken. Jag tycker överlag att det är ett mycket högre tempo i knapptryckningarna, även på den normala svårighetsgraden.

Två nya spelmoment har introducerats i Hatsune Miku: Project Diva Future Tone; ett där jag ska hålla in en eller fler knappar så länge som möjligt för att öka på mina poäng, något som visar sig vara ordentligt utmanande. Den andra funktionen är de fingerrörelser som jag nämnde tidigare. Denna funktion kan antingen utföras genom att använda pekplattan på handkontrollen, eller genom att trycka på R1 respektive L1.

Moduler, eller kläder, finns att välja i ett stort antal men det finns inget som egentligen kräver att du använder dem utan är mest för syns skull. Glädjen och troféerna i spelet erhålls rätt och slätt genom att njuta av musiken, försöka slå dina rekord och gå upp i nivå. Hatsune Miku-spelen har aldrig handlat om något annat för mig och frågan är om jag behöver mycket mer än detta. Möjligtvis en specialkontroll då, men den köper jag nog i Japan i höst!