Förhandstest: Hades II

2021 släpptes ett av de bästa roguelike-spelen, ja faktiskt ett av mina favoritspel överhuvudtaget till PlayStation 5. Jag pratar förstås om det eminenta Hades (10/10) som på ett mästerligt sätt tolkar grekisk mytologi och bjuder på en otrolig actionspelsupplevelse. När jag såg att uppföljaren släppts i Early Access till PC kunde jag inte hålla mig från att ta en titt. I skrivande stund har jag tillbringat över 22 timmar i spelet, och nu har jag slutligen besegrat alla tillgängliga bossar i den tidiga utgåvan minst en gång.

Det är en uppföljare där mycket känns igen samtidigt som mycket är nytt. Huvudpersonen Zagreus från ettan är utbytt mot hans lillasyster Melinoë som således också är ett barn till Hades. Faktum är att Hades rike och stora delar av hans familj och hov är tillfångatagna av titanen Chronos, som kontrollerar tiden, och för att komplicera det ytterligare är Chronos far till den första generationen grekiska gudar inklusive Hades.

Melinoë har tränats av häxan Hecate för att besegra Chronos och vinna tillbaka sin familj och underjorden. Lägret påminner lite om Hades hov med massor av intressanta figurer att konversera med och mängder av platser att låsa upp. Och vill du fördjupa relationen med de andra räcker det inte längre med nektar och ambrosia, utan du får bjuda med dem på ett bad i den varma källan eller att fiska lite från piren när du väl har låst upp den.

Striderna påminner starkt om förgångaren, men här finns nu en ny uppsättning vapen och förmågorna du får av olympens gudar är annorlunda och flera av gudarna är nya jämfört med föregående del. Varje vapen har två grundförmågor, attack och special, och sen finns det en förstärkt omega-variant av dem. Dessutom har du en besvärjelse som är gemensam för samtliga vapen som saktar ned fienderna och där omega-versionen dessutom gör skada.

Förutom att välja vapen så har du nu en uppsättning arcana-kort till hjälp och de går både att uppgradera och du kan dessutom uppgradera hur många poäng du har att välja ut kort som du tar med dig. Ett av dess ger dig ett extraliv när du dör, och fullt uppgraderat har du tre extra liv. Det blev snabbt det mest oumbärliga kortet för mig med tanke på det extra spelrum jag får i svåra lägen. Precis som i föregångaren har du dessutom klenoder från gudarna och karaktärerna du bygger en relation till som ger fördelar och som kan levlas upp genom användande.

En annan trevlig nyhet är också familiars, djurkompnajoner som ger fördelar i striderna. Slutligen har du också en uppsättning verktyg som styr vilken typ av valuta du är på jakt efter. När jag började spela kunde du endast ta den typen, men i den senaste patchen ändrades det så att det ska dyka upp mer av de resurserna. Exempel är hackan för att få metaller och stenarter och spade för att få frön till din odling.

Det som gjorde ettan till ett nästintill perfekt spel för mig är balansen mellan den handritade grafiska stilen, grekisk mytologi, intressanta dialoger som inte alltid är slätstrukna och tillrättalagda och slutligen det eminenta stridssystemet. Alla dessa komponenter är tillbaka och spelmagi uppstår än en gång.

Det finns inget släppdatum satt ännu och jag har sett några grövre skisser och textrutor som säger att det kommer mer innehåll på en viss plats, så gissningsvis får vi på PlayStation vänta flera månader. Om jag får gissa fritt så skulle jag tro att det blir ett släpp under 2025, men som ordspråket lyder, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.