Martins sommarutmaning: Cleric Beast

Bloodborne fortsätter att sätta tänderna i mig och jag fortsätter att njuta av känslan! Jag känner mig tryggare för varje steg jag tar på Yharnams gator och respekten för de tunga slagskämparna har minskat, även om de titt som tätt gör slarvsylta av mig. Cleric Beast har ändat mina spelomgångar ett tiotal gånger och faktum är att just nu är han den enda rejäla pulshöjaren i spelet. Eller var den enda pulshöjaren kanske jag ska skriva…

Det sägs att Bloodborne är ett verkligt mästerverk när det kommer till att förmedla rena känslor av ångest och hopplöshet, känslor som på sikt byts ut mot glädje och stolthet. Detta hände mig precis, jag lyckades vända hopplöshet och frustration mot eufori, och anledningen är att den skrikande besten nu är nedgjord.

Jag har lärt mig min läxa och From Software framstår mer och mer som en genial lärare – den som inte berättar allt men där jag efter examen inser hur väl jag lärt mig om ämnet. I den här striden fick jag två erfarenheter som är paradoxala rent ut sagt; respektera fienden men håll dig nära den. I andra spel där jag möter väldiga bossar, håller jag avståndet och springer mycket men när det kommer till Cleric Beast har det visat sig att det inte fungerar.

I min kamp som jag delar med mig i form av en video, syns det väldigt väl att de tillfällen då jag är överlägsen min nemesis, är de tillfällen då jag är så nära att jag kan plocka fjädrar från honom. Då och då syns det dock att mitt djupt inpräntade tankesätt att hålla mig på avstånd är svårt att hålla i schack. Flera gånger springer jag panikslagen bort från besten och får ganska omgående sona för mitt misstag.

Njut av den sista minuten där ni verkligen kan känna mina hårda pulsslag, min rädsla och panik. Jag har inga Molotovcocktails och inga helande drycker kvar när bossens livmätare närmar sig botten. Jag tvekar, håller avståndet men beslutar mig till sist för att attackera en sista gång.

Jag lyckas faktiskt! Glädjen är lika stor som efter plinget från en platinumtrofé och jag lägger ifrån mig kontrollen, knäpper mina skakande händer och känner det varma ruset skölja fram. Ljuvligt!