PSbloggens årslista 2021: Årets överraskning
Nuförtiden dyker nyheter upp oerhört snabbt på Internet och det är väldigt sällan du inte har tillgång till massor av information om nya spel. Det kanske är därför det känns extra kul att bli ordentligt överraskad av en berättelse fylld av vändningar, ett spel som har en otrolig spelmekanik som inte framgått eller någon annan egenskap som kittlar dina känslor.
10. Chicory: A Colorful Tale [PS5, PS4]

Fredrik:
Chicory: A Colorful Tale visar att det inte behövs den flashigaste grafiken eller den mest imponerande tekniken för att förmedla en gripande handling eller för att dra in spelaren i en intressant värld. Med sin tecknade svartvita stil griper det snart tag i hjärtesträngar, angriper rätt så tunga ämnen och briljerar i sitt berättande. Att prata med alla små djur, färglägga världen och samla skräp känns aldrig tråkigt, bara väldigt avkopplande och vackert.
9. Super Sami Roll [PS5]

Jonny:
Ett spel som jag till en början var lite skeptisk mot visade sig vara en snabb och engagerande plattformare. Få spel i år har fått mig att ömsom hytta med näven mot teven, ömsom hurra högt för mig själv på samma sätt som Super Sami Roll.
8. Tales of Arise [PS5, PS4]

Jesper:
Jag har inte följt Tales-serien särskilt tätt och i ärlighetens namn var det tre konsolgenerationer sedan jag spelade någon del. Tales of Arise bjöd mig på en berättelse i tiden om rasism och förtryck, samtidigt som det var både snyggt och riktigt kul att spela också. Ett av årets bästa actionrollspel och en stark överraskning.
7. It Takes Two [PS5, PS4]

Johan:
Hazelights fokus på att skapa kooperativa spelupplevelser har utvecklats en hel del sedan A Way Out, och i It Takes Two har teamet lyckats på i princip alla fronter. Mångfalden av olika spelmekaniker och miljöer skvallrar om den sprudlande kreativiteten i studion, och de lyckas även förmedla en ganska träffsäker berättelse.
6. Death’s Door [PS5, PS4]

Jesper:
Jag hade inte ens tänkt plocka upp Death’s Door förrän Martin började prata om dess storhet på redaktionens chat. Jag hade sett att det fick fina recensioner och köpte det på vinst och förlust. Det jag fann var en värld med otroligt smart nivådesign och massor av genvägar som fick mig att tänka på Dark Souls. Kombinera detta med en spelmotor som påminner mig om Zelda-spelen så har du receptet för ett både lyckat och överraskande bra spel.
5. Atelier Ryza 2: Lost Legends & the Secret Fairy [PS5, PS4]

Martin:
Jag vet inte hur många gånger och hur många timmar som jag har sett min fru tillbringa sin tid i Atelier-spelen. Jag har aldrig förstått storheten i något av dem utan istället klagat på hur allt låter likadant eller att hon gör samma sak gång på gång. Men efter att ha spelat igenom spelet första gången, är jag helt och hållet frälst. Kombinationen av att samla ingredienser, skapa nya ting genom alkemi och att slåss mot både stora och små monster är inget annat än magisk i detta fantastiska äventyr.
4. Disco Elysium: The Final Cut [PS5, PS4]

Fredrik:
Bioware, Black Isle och Obsidian var väldigt länge kungarna när det kom till involverande rollspel, där du kunde forma din karaktär, möta utmaningar och hantera problem på lite olika sätt. Den lilla studion ZA/UM har nog tittat en del på dessa studios verk och gjort något helt eget – Disco Elysium går att spela igenom på ett ofantligt antal olika sätt, och har helt och hållet fokuserat på handling, dialog och utforskning. Strid, slumpmässiga strider och sådant är helt skippat. Istället får vi en fantastiskt tät och fantasifull handling där jag själv får försöka lösa saker hur bäst jag vill. Det faktum att spelet kan ta slut för att jag dör medan jag försöker tackla upp en dörr (och är för svag för att lyckas) är bara ett av hundratals briljanta små moment.
3. Marvel’s Guardians of the Galaxy [PS5, PS4]

Jesper:
Jag älskar när huvudpersonerna käftar med varandra i spel som Baldur’s Gate och Mass Effect-serien och Marvel’s Guardians of the Galaxy lyckas ta över den stafettpinnen. Överlag har spel baserade på serietidningslicenserna trumfat filmlicensspel och det här är inget undantag. Kombinera detta med en stor portion humor, actionspäckade spelmoment och en del överraskningar så har du årets för mig största överraskning.
2. Deathloop [PS5]

Johan:
Arkane är en studio som gång på gång har levererat spel som fängslat mig i oräkneliga timmar, men när Deathloop visades upp innan lansering var jag faktiskt lite kluven. Det lät på förhand som att flerspelarläget skulle vara en lite större del än vad jag önskade. Jag hade väldigt fel, och det visade sig istället att Deathloop erbjöd en av årets mest spännande och fräscha upplevelser.
1. Returnal [PS5]

Jonny:
Tredjepersonsskjutare, roguelike, bullet hell, intrycken är många när man ger sig in i Returnals fascinerande värld. Helt klart en av årets fräschaste och största överraskningar för min del.
Fredrik:
Housemarque har länge suttit på tronen när det kommit till partikeleffektsfyllda actionspel, men det är först i år de på allvar gett sig in i en tredje dimension och skapat ett berättelsedrivet spel. Vissa fans av Housemarques klassiska stil och speldesign var kanske oroliga över att de tagit sig vatten över huvudet, men Returnal känns som en naturlig vidareutveckling av deras frenetiska skjutspel, men från en ny vinkel.
Vilket spel från i år har överraskat dig mest?
Det spel som överraskat mig mest i år är helt klart medroidvania-spelet F.I.S.T.: Forged In Shadow Torch. Har inte sett det nämnas någonstans på spelsidorna jag följer, och det är det andra spelet av en helt okänd studio (deras första spel är PSVR-spelet Ancient Amuletor, som aldrig ens släpptes på europeiska PS Store). Känns som F.I.S.T.: Forged In Shadow Torch kom från ingenstans, bara råkade se det en dag när jag scrollade igenom PS Store och tyckte det såg intressant ut.
Death’s Door överraskade stort med. Trodde jag skulle ha roligt med det, åtminstone ett tag, men i slutändan så gillade jag det mycket mer än så.
Phoenotopia: Awakening var bättre (och svårare) än vad jag trodde också.
I övrigt så var väl spelen mer eller mindre som man förväntade sig.
Just F.I.S.T.: Forged In Shadow Torch var ett spel som jag verkligen försökte få tag i, men efter lång tids grävande efter en presskontakt fick jag ge upp. Jag tror att det var samma för många andra redaktioner. Vissa studior som inte är etablerade, eller åtminstone inte etablerade här i väst, kan vara ganska svåra att få tag i emellanåt.
Aha, det var synd.
För min del var det nog Marvel’s Guardians of the Galaxy som överraskade störst. Tyckte att trailern för spelet såg ganska usel ut och förväntade mig styltig action och Telltale-dialog när den är som sämst.
Oj vad överraskad jag blev!
Förvisso bjuder striderna inte på något speciellt, men allt annat är så otroligt välgjort att jag hade kul varenda sekund från början till slut, och jag verkligen älskade dialogerna och de fantastiska karaktärsporträtteringarna i det här äventyret. Musiken och humorn kan till och med ha överträffat första Marvelfilmen baserad på samma karaktärer, vilket verkligen säger mycket när det kommer från mig som håller den filmen väldigt högt.