Det indieutvecklade S.O.L Search of Light är ett narrativt äventyrsspel där jag styr en främling som vaknar upp i en fredlig stad vars invånare består av robotar. Utanför staden får jag beskåda ett svart hål, som är en portal till en dimension bestående av ett nät av sammankopplade nivåer med en boss längst in.

Jag ska utforska det svarta hålets olika nivåer och söka efter fler assisterande robotar för stadens uppbyggnad. Varje nivå är indelad i olika kategorier, vissa involverar pussel och andra fokuserar på strider. Men jag ser ingen skillnad på banorna eftersom alla har en sterilt grå miljö med klippor och förfallna kyrkor i bakgrunden. Oavsett om jag spelar en pusselnivå så förekommer strider, och pussel ska lösas även i stridsbanorna. Vad är då poängen med de olika kategorierna om nivåerna är identiska och enformiga?

Ännu en helg, ännu ett speltillfälle! Maj har anlänt, och med det varmt väder, soliga dagar och potentiellt svettiga spelrum. Oavsett om man gillar sol och värme eller inte kan det vara skönt med en stund framför spelkonsolen. Om du inte redan har packat upp fläkten ur förrådet kanske det är hög tid att göra det, och behöver du än mer motivation kan vi hjälpa till. Nedan finner du nämligen redaktionens spelplaner för helgen.

Om du enbart använder PlayStation som spelplattform är det sannolikt att du inte är speciellt bekant med spelstudion Moon Studios, åtminstone inte när det kommer till förstahandserfarenhet. Deras genombrottsspel Ori and the Blind Forest, och uppföljaren Ori and the Will of the Wisps, släpptes nämligen aldrig på Sonys plattformar, vilket är lite trist med tanke på vilka väldesignade plattformsspel de är.

Nu när studion har ett nytt projekt på gång är det dock bekräftat att det kommer att nå ut även till PlayStation-fans, och i samband med att spelet släpptes i en förhandsversion till PC fick jag möjligheten att kika närmare på vad vi har att vänta oss från No Rest for the Wicked.

Flerspelarspel med skräcktema har gått från att vara något av en subkultur inom spelvärlden till att dra ordentligt med spelare under senare år. Likt spöken finns de i olika skepnader och vi har sett dem som allt från extra spellägen i stora spelserier till små unika upplevelser. Sker Ritual hör till den sistnämnda kategorin, men det är inte ett spel helt utan bakgrund. För fyra år sedan släppte nämligen studion Wales Interactive sitt skräckäventyr Maid of Sker (7/10), ett spel vars berättelse det här spelet hämtar stora delar av sin handling från.

Det kräver en speciell balansgång för att få till en stark formel som passar den här sortens spel, framför allt eftersom upplägget med flera spelare naturligt offrar den känsla av skräck och utsatthet som uppstår när man är en ensam spelare. Likaså kan den obehagliga illusion som miljöer och scriptade händelser bygger upp snabbt spricka när stelbenta karaktärer hoppar runt på skärmen, viftandes med vapen och god stämning. Självklart är det inte ett måste att ett spel med skräcktema behöver vara läskigt, men nog bidrar det till att skapa en känsla som matchar.

För 12 år sedan packade jag en kappsäck och gav mig ut i vildmarken i det då nysläppta Dragon’s Dogma. Jag visste att jag skulle gå mot nordväst, upp mot en liten by. Med mig hade jag ett par datorstyrda följeslagare, som i högsta grad var hjälpsamma och poängterade att vargar jagar i flock och är rädda för eld. Halvvägs genom min vandring insåg jag att jag kraftigt missbedömt avståndet, och varken hade tillräckligt med örter, eller ännu värre, lampolja.

Natten föll, min lampa brann ut, världen blev plötsligt kolmörk och jag sprang på en chimera, blev förgiftad, uppeldad och dog väldigt fort. Men skam den som ger sig, på min nästa promenad såg jag till att ha ordentligt med förnödenheter.