Nio år efter det första Bridge Constructor (6/10), är utvecklarna ClockStone Software tillbaka med en ny titel. Senaste gången jag stiftade bekantskap med brobyggandet var med Bridge Constructor: The Walking Dead (7/10), vilket kändes som en frisk fläkt och som erbjöd ett nytt sätt att uppleva serien.

Nu har studion tagit ett steg tillbaka och levererar i och med Bridge Constructor Studio en upplaga som ska locka både gamla och nya fans av serien. Nyheten för den här gången är att jag inte ska behöva hålla mig till någon budget samt att det introduceras ett VR-läge.

För lite drygt fem år sedan skedde en sorts pånyttfödelse som många av oss hade väntat på under en väldigt lång tid. Det var en händelse som inte bara väckte liv i spelminnen från millennieskiftet, utan även känslan av att få ta del av en kulturell rörelse olik många andra. Det spelade ingen roll om du var skejtare på riktigt eller inte, för när du spelade Tony Hawk’s Pro Skater fick du en digital fribiljett till den gemenskap som utmärker just skejtkulturen. Nu är det dags igen, och den här gången har man slagit ner i vad som kan anses ha varit seriens storhetstid. Resultatet? Tony Hawk’s Pro Skater 3+4.

Likt föregångaren, Tony Hawk’s Pro Skater 1+2 (9/10) har man utöver att slå ihop de två originaltitlarna gjort en total nyrenovering av såväl karaktärsutbud som nivåer och spellägen. Spelens koppling till verkligheten har alltid varit en viktig ingrediens för att ge dem relevans, och det är med ett leende på läpparna jag bläddrar igenom alla karaktärer jag kan spela som. Ikoniska och stilbildande skejtare som Tony Hawk (såklart!), Steve Caballero och Bob Burnquist samsas om uppmärksamheten med moderna proffs och unga talanger med alla möjliga bakgrunder, precis som det ska vara. Den nya generationens skejtare får precis som den äldre generationens möjlighet att sätta ett avtryck, och jag gillar det skarpt.

Eriksholm: The Stolen Dream har ett högst svenskklingande namn av en anledning. Utvecklaren River End Games är nämligen baserad i Göteborg och består bland annat av flera veteraner från DICE och andra studior. Eriksholm: The Stolen Dream är studions debutspel och siktar in sig på den sorgligt underskattade isometriska stealth-genren där titlar som Commandos, Shadow Tactics och Desperados länge varit måttstockarna att sträva efter. Kan Eriksholm ta sig an dessa giganter eller snubblar spelet i skuggorna?

Nu när vi närmar oss nästan sex år sedan Kojima Productions släppte Death Stranding (9/10) är jag säkert inte ensam om att grubbla på om jag verkligen förstår alla förbryllande vändningar i berättelsen. Men istället för att reda ut allting en gång för alla har jag nu kastat mig ännu djupare in i denna märkliga tjärfyllda bassäng av knappt sammanhängande begrepp.

Det kanske låter som att jag är kritisk, men faktum är att de snudd på David Lynch-liknande berättelsedragen är en stor del av charmen i denna dystopiska framtidsupplevelse som kläckts från Hideo Kojimas oförutsägbara tankar. Nu är det dags för en uppföljare till spelet som bjuder på lika delar av paketleverans och flummiga filosofiska tankar, och det dröjer inte länge innan jag märker att teamet inte håller tillbaka denna gång heller.

Ännu en vecka börjar närma sig sitt slut, och på flera håll i södra delen av landet har vi fått genomgå en hastig värmebölja, som lyckligtvis inte höll i sig alltför länge. Sommarvärmen är förvisso välkommen i rimliga mängder, men när det börjar krypa över 30-strecket börjar åtminstone jag protestera högljutt.

Det råder relativt lugn i redaktionen med tanke på det något lägre lanseringstempot under sommarmånaderna, men i veckan har vi åtminstone blickat fram över vad månaden har att erbjuda. I övrigt är det ju läge att gå igenom den aldrig sinande skämshögen för att se om det finns något kul att hämta där. Vi börjar med att gå igenom vad som pågår i redaktionen!