Recension: Riptide GP: Renegade [PS4]

Det dräller inte riktigt med högkvalitativa spel som fokuserar på vattenskoterracing, trots att designupplägget borde vara snarlikt de många kartingspel som finns. Om vi bortser från den ganska kompetenta Wave Race-serien på Nintendos plattformar, som visserligen har några år på nacken nu, är konkurrensen inte direkt mördande.

Ska då Riptide GP Renegade kunna blåsa lite liv i denna nisch i arkadracinggenren med hjälp av fart, fläkt och ett försök till att infoga en berättelse i karriärläget? Troligtvis inte på PlayStation 4 i alla fall.

Karriärläget sätter dig rollen som en okänd vattenskoteråkare som ska försöka bli framgångsrik när det kommer till olagliga skoterlopp. Varje lopp du kör tar dig närmare den lokala mästaren som du sedan ska slå i ett slags finallopp, för att sedan ta dig vidare till nästa tävlingsgrupp. Om du tycker att detta låter precis som ett vanligt karriärläge har du helt rätt, bortsett från den plågsamt fåniga dialogen du får genomlida med jämna mellanrum. Den bidrar absolut ingenting till helheten, och knappen för att hoppa över dessa sekvenser är guld värd.

Dödskallen på skotern är en tribut till den hjärndöda berättelsen i spelet.

Själva loppen är till en början ganska roliga, och bandesignen bjuder på en del spännande element som ramper och höga vågor i vattnet som du måste bestämma dig för hur du ska tackla. När du är i luften kan du utföra diverse trick som ger dig tillgång till en tillfällig turbo, men du är samtidigt långsammare under tiden du inte befinner dig i vattnet.

Banorna är dock ganska få, vilket gör att enformigheten kommer krypande lite för fort, och för att förlänga spelupplevelsen har utvecklarna valt att applicera en av de mest sadistiska former av gummibandsmotståndare jag har upplevt på länge. Det innebär alltså att motståndare plötsligt blir supersnabba och kör perfekt om du skulle få ett försprång, men det är faktiskt inte det värsta av allt. En bit in i karriären dyker det även upp polisskotrar som kör runt och tacklas under loppen, och detta är några av de mest blodtörstiga och rabiata skapelser du kan tänka dig. De är dessutom bara ute efter dig och kan mycket väl strunta i alla motståndare, något som flera gånger har förstört nästan perfekta lopp för mig.

Kanske inte det mest aerodynamiska sättet att köra, men det är upp till var och en.

Presentationen är inte speciellt imponerande över huvud taget, och spelet ser ut som att det hade kunnat rulla precis lika bra på en PlayStation 3. Riptide GP Renegade släpps även till mobila plattformar, vilket förklarar mycket av den oinspirerade designen, men det hade ju inte skadat att faktiskt utnyttja den kraft som plattformen erbjuder. Musiken är en helt okej blandning av olika former av elektronisk musik och skapar faktiskt en ganska bra racingstämning emellanåt, men även här faller totalupplevelsen på att det finns för lite av det goda. Det finns helt enkelt för få låtar för att det ska bli omväxling.

Spelet har absolut ljuspunkter, och då tänker jag mest på styrningen och fartkänslan i spelet. Detta är förstås väldigt viktiga och inte minst svåruppnådda element i ett racingspel, men det mesta runt omkring dessa positiva kärnor är antingen undermåligt eller bara mediokert. Det är tydligt att den primära marknaden för spelet är mobiler och surfplattor, och där är det säkert ett relativt väldesignat spel, men jag förväntar mig dock mer av ett konsolspel.